Tage blev flyttad till Lund i torsdagseftermiddag. Skönt. Där känner vi oss som hemma. Malmö är inte alls tryggt för oss. Men jag tror att det är lätt att bli rädd när sådana här ovanliga diagnoser blir inskrivna. Speciellt som det handlar om svårbehandlad epilepsi också. Vi är på tårna, ber om saker och tar för oss. Vet precis vad vi behöver. Vill sköta medicinering och temptagning själva. Ifrågasätter. Nog inte helt vanligt heller. Man vet inte ens vad ketogen kost är. Säkert inte konstigt, men ännu en sak att hålla koll på själva.
I alla fall, trombocyterna var låga, men nu vet vi att det är pga viruset. Så det är bra. Och värdet har blivit lite bättre. Sänkan hög, nya prover imorgon. Virus el infektion. Alltid den stor frågan. Vart kommer febern ifrån? Hoppas ju på infektion nästan, så att vi kan behandla den. Denna gången är Tage riktigt medtagen av förkylningen. Inte jättehög temp, men snorig och dassig. Han är jätteslö i kroppen och vingligare än vanligt. Tror han känner det själv, för han vill inte krypa alls. Bara vara nära. Såklart. Har höjt medicinering litegrann kvällstid pga de nya frånvaroattackena. Hoppas det hjälper.
Imorgon ska Tyra ha sitt 4-års kalas. Alla kusiner och allt vad det är ;-) konstigt nog var Tage inlagd på Ebbas förra kalas också. Men vi fixar! Detta får absolut inte gå ut över syrrrorna. Kär kollega ska baka tårtor åt oss. Fina Emina.
Ha en fin helg
Kramar!