Ängsligheter

Vår älskade, älskade gosse. Just nu är livet lite tungt. En oro som inte vill försvinna. Eller mer en rädsla. En oerhörd rädsla för Dravet och allt det kan innebära. Och vad det innebär just nu. Nya sorters anfall visar sitt fula tryne och kvar står vi och ser på och kan egentligen inget göra. Utveckling som inte riktigt tar fart, en väntan på vad som komma skall. Kommer det ens? Obalans och vinglighet, sjukdom eller biverkning på medicinering, eller kanske lite av båda. En kost som är fantastisk om den hjälper, men att inte kunna erbjuda vad andra tar för givet känns oerhört svårt och ledsamt.  Så fruktansvärt orättvist. Syskon som pockar på ännu mer uppmärksamhet när mamma och papper känns ängsliga när lillebror inte verkar må som vanligt. Roligheter som skrämmer. Kan vi gå? 

Tänk om...

 

Och det är såhär det kommer att vara?