Vi trodde att vi skulle klara att lämna gården, men så fel vi hade. Efter ca 200 meter så tog det stop, varken framåt eller bakåt kom vi. Än en gång kom Pontus till vår undsättning, han skjutsade oss till Höllviken så att vi kunde hämta Ebba på förskolan
När vi först fick diagnosen Dravets syndrom hittade jag en blogg som kom till att bli en av mina närmsta vänner. Familj. Om jag genom denna blogg kan hjälpa andra i samma situation eller sprida kunskap och förståelse kring vår familj och just Dravet syndrom är det så mycket värt. Värt att vara såhär personliga och öppna med vårt liv. Läs gärna i kolumnen till höger om Dravets syndrom. Och om Tages Dravet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar