måndag 2 november 2015

Anfall och frossa

Ola väcker mig och tycker Tage andas märkligt. Inget anfall.. Men dock frossa. Vi ger alvedon och Ipren på en gång och bara väntar, klappar och pratar med Tage frossan blir starkare. Tänder klappar högt. Efter ca 30 min kommer skräcken i Tages ögon och det där speciella skriket som är fyllt med rädsla och ångest. Anfallet har tagit över. Lilla kroppen ryker kraftigt, hela kroppen. Han få buccolam och jag bär ner honom ut för att svalka. Plötsligt slutar anfallet! Ola hade inte ens pratat färdigt med 112. Konstig känsla. Men rädslan är kvar att det inte är helt över. Kan ju komma igen. Ambulansen kommer och det är alltid tryggt med kända ansikten. En av dem var samma som förra gången, för 2 veckor sedan. De har nu kört Ola och Tage till Lund.  Så skönt att slippa mellanlanda i Malmö. Får vi se vad proverna säger. Infektion eller virus. Eller inget av det kanske. Jag kommer aldrig vänja mig vid detta. Aldrig. Och nej, man blir inte vågligare eller modigare med tiden. Tages anfall är hemska. Varje gång blir vi påminda om att det kan gå så illa så illa. Barn har dött. Den vetskapen kommer aldrig försvinna. Jag är så oerhört tacksam för att Tage har syskon. Som påminner oss att vi måste fortsätta leva som vanligt. I den mån det går. Att livet går vidare. Utan dem hade vi nog inte rett ut detta. 

Imorgon har flickorna ledigt (studiedag på skolan) och vi hade planerat lekland. Nu får vi se. Kanske vill de hellre hänga på lekterapin i på BUS (barn och ungdomssjukhuset). 

2 kommentarer:

  1. Åh nej, käraste Tage och finaste ni!
    Då hade ni rätt i er oro igår när vi träffades - trots att det måste vara så svårt att veta vad som är vanlig eftermiddagströtthet eller något allvarligt. Kom ihåg det i er oro: Ni KAN läsa Tage, lita på magkänslan!
    Tack för att vi fick en mysig fika tillsammans och jag har Tages alla kramar och pussar i hjärtat idag när han mår dåligt. Så mycket kärlek i en så liten kille! Hoppas hoppas att ni bröt anfallet i tid och att han redan mår bättre.
    Många tankar och kramar från mig <3

    SvaraRadera
  2. Känner med dig och familjen...Tycker er situation är förfärlig
    Kram
    Anki

    SvaraRadera