Sakteligen

Börjar mitt vanliga jag komma till känns. Alltså fy fanken för magsjuka. Tage blev också dålig på tisdagnatten så det blev till att åka till akuten för att se så att hans värden var bra och att inte dropp behövdes sättas in. Han är ju extra känslig i och med kosten (ketogen kost). Men han kräktes inte mycket mer och värdena var fina, så när klockan var 05 hade Ola varit i farten sen kl 23, när jag började min sjuka. Tyra lämnade vi till mormor, som tur nog vågade ta henne eftersom hon ju riskerade att bli sjuk hon med. Mamma ska ju operera sin höft på tisdag. Jag är oerhört tacksam, jag hade inte klarat ta hand om Tyra om hon vaknat och blivit dålig hon med. Det är det värsta med denna sjukan, man blir så himla medtagen. Nästan svimfärdig. Usch. Och sen sitter det i länge. Stackars Ola behövde ju också få vila upp sig efter sin natt. Jag kan sakna dagarna när man kunde få tillåta sig att vara sjuk och låsa in sig och vila i flera dagar. Men nog om det. Äntligen börjar vi piggna till i alla fall här hemma.

Vi behövde alla komma ut en stund ikväll så vi åkte till en liten "skog" i närheten. Så skönt. Solo fick snusa av sig och Tyra klättra lite