Feber

Tages feber vill inte ge med sig riktigt. 38,4 med alvedon i kroppen. Får Ipren men tar bara någon minut sen bajsar han ut den. Rädslan över att inte veta hur det blir, högre temp, anfall osv tar så oerhört på krafterna. Att vara närvarande med systrarna, vara glad och leka, är det svåraste. Tankarna är ständigt hos Tage och försöka ha koll på honom. Så utmattande. Vardagen måste gå vidare. Middag ska lagas, det ska skjutsas till gympa och hämtas osv. Ni vet det vanliga vardagslivet samtidigt som allt görs med rädsla. Vi måste skynda oss så att Tage inte får anfall i bilen när vi hämtar och lämnar...

Jag skriver inte detta för att ni ska tycka att vi är duktiga eller ge oss en klapp på axeln, utan mer för att inge en liten förståelse varför vi är mycket hemma och inte umgås så mycket som vi hade velat längre. Vi orkar inte. Vi vågar inte heller. Ibland gör vi, men då lägger vi den extra energin på barnen. När vi vågar och orkar mer gör vi galna saker som att åka på badhus eller liknande ;-) 

Men ni ska veta att vi saknar umgänge med vänner. Tage har ju många vakna timmar på nätterna och det är också en faktor i vår trötthet. Vi måste få sova så gott det går för att orka vardagen. Ja även om det kommer ett anfall måste vi ha lite extra ork. 

Ha en fin helg, idag ska flickorna och Ola på kalas. Och det är kul!