lördag 15 juli 2017

Vi skulle gör en utflykt med båt och åka til Ven för att cykla. Tyra har aldrig åkt båt. Vi kände oss redo och på g att våga. Har haft ett helt okej år, anfallsmässigt. Kunnat häva de senaste anfallen själva. Inga inläggningar. Vilken vinst! Men på väg till Landskrona och båtfärd såg vi att alla båtfärder var fullbokade över till Ven. Vi bestämde att istället åka till Helsingborg för att ta båten över till helsingør. Så, både båt OCH annat land! Tyra hade tusen frågor om allt. Så glad och nyfiken! Vi kom på båten:
Spännande att titta när stora båten ska lägga till i helsingør. Båtfärden tog bara 20 min. Väl framme började vi direkt leta efter ett ställe att äta på. Vi ville sitta nära havet. 
Mysigt ställe och en fin dag. Och Tyra bar lyrisk. 

Men minuter efter bilden ovan togs hörde vi Tage skrika till i vagnen, hans speciella skrik som han endast får vid kramp. 
"Han krampar!" Skrek jag. Vi gick till sidan och gav buccolam, akutmedicin. 
Tage blev snabbt vit över hela kroppen och började frossa. Vi gav även lite välling i knappen, kanske blir bättre om vi får upp blodsockret. Jag oxh Ola  diskuterade om vi skulle ringa ambulans eftersom han frossade så. Frossa tyder på hög feber, snabb tempstigning. Dessvärre hade vi missat att få med paracetamol och Ipren för att få ner feber. Jag var helt säker på att han inte skulle krampa idag. Vi gick bort mot centralen och ringde ambulans. Sa att vi stod vi färjorna, men vi var vid centralen, så det tog lite tid innan vi hittade varandra. Under tiden sprang jag och Tyra iväg för försöka köpa alvedon och Ipren någonstans. Hittade 7-eleven på stationen. När vi kom tillbaka frossade Tage fortfarande och var fortfarande stel i armar och ben. Kändes som att anfallet inte vill ge sig rikitgt. Ambulansen kom strax efter och de upplevde samma sak. Vi hade då gett febernedsättande i sonden. Inne i ambulansen tog vi lite värden för att se hur han mådde. Allt visade bra. Bra puls, bra syresättning. Vi beslöt oss för att våga ta båten hem (ambulansen föreslog sjukhuset i närheten). Skulle han krampa igen kunde vi ge buccolam och ringa ambulans i Sverige som isf kunde väntat på oss i Helsingborg. Vi ville bara hem. 

Vi åkte hem. Alla utan lunch i magen. Föräldrarna med en massa adrenalin som hade börjat avta. Tröttheten kom över oss där i bilen. Jag har ont i magen sa Tyra. Inte så konstigt, lilla duktiga storasyster. Som var så otroligt duktig hela tiden. Det är inte rättvist. Hennes första båttur och första Danmarks-resa (som hon kommer ihåg). Antar att minnet av första båtturen över till Danmark kommer speglas av minnet av då lillebror krampade och vi hann vara i Danmark 30 minuter. Hon valde en fin keps i taxfree-shopen som det står Denmark på. Jag ska göra allt jag kan för att hon ska minnas dagen med glädje. Dagen då vi åkte båt och solen sken. 

5 kommentarer:

  1. Åh Sara. Blir då ledsen för er allas skull. Det är så orättvist!!!!! Ni är så bra som vågar fortsätta leva, kom ihåg det. Ni gör rätt <3

    SvaraRadera
  2. Modiga ni som vågar! Jag blir så ledsen när det blir så här. För Tyra som var så glad, för er som tagit ett stort steg och såklart för Tage som har denna fruktansvärda sjukdom. Livet är inte rättvist ❤️�� Massor med tankar och kramar till de starkaste människor jag känner ❤️❤️❤️

    SvaraRadera
  3. Käraste familjen! Hoppas Tage mår bättre idag, läser och får ont i magen med er och Tyra - ni är så modiga och starka som försöker leva det vanliga livet, så orättvist att det inte bara kan få bli rätt. Och jag vet att ni tycker det är jobbigt att prata engelska så där fy vilken press. Instämmer med vad andra skrev: Ge inte upp, ni måste våga leva och ge er ut ibland. Och vi kan alla hjälpas åt att kyss med Tyra ich Ebba ju, bra idé. Tänker mycket på er finaste familjen, extra kramar idag ❤

    SvaraRadera
  4. Millan i skåne: Så ledsamt för er alla i familjen. Ni om några var väl värda en härlig dag i Helsingör. Skönt att ni kom hem utan inläggning i annat land. Hoppas att ni får en ny utflyktsdag i sommar.

    SvaraRadera