onsdag 8 april 2015

Nattlig oro

Dagarna går. Livet går vidare. Måsten som skjuts upp eller bockas av. Jag gör det som måste göras. Stiger upp på morgonen. Ger mediciner. Lämnar i skola och på dagis. Går ut med hunden. Ordnat med mat och recept till Tage. Ser till att han äter som han ska. Kontrollerar hans värde med litet stick. Hushållssysslor. Hämtar barnen. Det liksom bara går av sig självt allting. Allt som måste göras. Fixar och donar. Så som egentligen alla har det. Dagarna går och vi njuter av dem. Att vara tillsammans. Vi är ofta glada när det rullar på som det ska. Men så Poff! Så är det kväll och vi har ätit middag och barnen  har somnat gott. Då väller det över mig. Verkligheten på något vis. När stunden kommer att hinna reflekterar, tänka och oroa mig. Det är då jag gör just det. Vad ska det bli av allt detta? Jag kan inte förklara. Tänk att hela tiden ha en rädsla boende hos dig. Ingen vet ju egentligen någonting. Friska barn kan bli sjuka. Sjuka barn kan bli friska. Kanske har man ett litet hum om hur det kan bli. Men jag vet verkligen inte. För varje barn med Dravets syndrom har en egen utveckling och ibland helt olika symtom. Det går inte ens att jämföra med varandra. Bara spekulera. Inte ens de bästa läkarna vet ibland. Jag blir maktlös och somnar för att återigen sätta på mig mitt en bekymmerslös mask på morgonen. 

2 kommentarer:

  1. Underbara du och vad jag tycker och känner ! ❤️❤️❤️ Thomas sa va bra "hon" skriver... Ja visst gör hon sa jag ! Puuussss!

    SvaraRadera