Här är far och Ville bara en tid efter vi fått veta att far var svårt sjuk.
Kärlek till er alla
När vi först fick diagnosen Dravets syndrom hittade jag en blogg som kom till att bli en av mina närmsta vänner. Familj. Om jag genom denna blogg kan hjälpa andra i samma situation eller sprida kunskap och förståelse kring vår familj och just Dravet syndrom är det så mycket värt. Värt att vara såhär personliga och öppna med vårt liv. Läs gärna i kolumnen till höger om Dravets syndrom. Och om Tages Dravet.
Här tas inte bort nåt! Vi är så glada för allt du vill dela med oss. Njuter varje dag av bilderna på storebror och hans familj. Kram faster Wiveca
SvaraRaderaVad fint att höra. Kram till dej
RaderaSara,
SvaraRaderaJag haller med faster Wiveca! Detta ar din 'tanke bok' (blog)dar du kan skriva vad du vill - du delar anda bara med dej till inbjudna "vippar".
Vi glommer att vara tacksamma over att vi ar friska och vad vi har, men det ar manskligt! Och for varje liv som slacks tands ett nytt.
Innan min far dog tankte jag sallan eller aldrig pa doden, men numera tanker jag pa 'det' dagligen, och det har lart mej: "att leva ar att do lite grand varje dag"
Tack for fotot av 'far och Ville'.
Kram tant Lena
Ja du har helt rätt. Klokt. Kram på dig!
SvaraRadera