Jag kan inte skydda dig för alltid.
När vi först fick diagnosen Dravets syndrom hittade jag en blogg som kom till att bli en av mina närmsta vänner. Familj. Om jag genom denna blogg kan hjälpa andra i samma situation eller sprida kunskap och förståelse kring vår familj och just Dravet syndrom är det så mycket värt. Värt att vara såhär personliga och öppna med vårt liv. Läs gärna i kolumnen till höger om Dravets syndrom. Och om Tages Dravet.
tisdag 1 augusti 2017
Som en käftsmäll
Det gick bra denna gången med. Anfallet kom mitt härlig lek med L, R och L. Jag såg att han började bli lite blossig i ansiktet. Varmt och kvavt ute. Plus lek. Ingen bra kombo. Vi var inne mestadels av dagen just därför. Men sen framåt eftermiddagen var vi ute. Ett tyst frånvaroanfall som varade i 20 minuter. Allt gick bra. Denna gången med. När ska gången komma som det inte kommer att gå så bra? Vet alltför väl att det kan vända. Närsomhelst. Jag gör allt för dig mitt hjärta. Men jag kan inte ta bort det dumma. Dravet. Vi försöker skydda dig från det allt vi kan. Försöker stt förekomma allt vi kan. Men ändå kommer det och tar dig. Hur känns det därinne? Jag når dig inte! Mitt lilla lilla hjärta. Efteråt, när du sover av dig ruset av en vuxen människas dos av kramplösande, när adrenalinet släppt, kommer ångesten. Illamåendet. Magontet. Rädslan. Tankar om framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar